Kompisläger med Ura Kaipa

Hej!

Nu har vi varit på Kompisläger.

Torsdag

Vi började på kyrkan klockan 9 med att packa in personer i bilar och sedan åkte vi till Raftarp.
Där började vi med att lasta av släpet. Sedan var det bara att sätta upp lägret. Vi i patrull sov i vindskydd och det gick inte så bra att sätta upp det från början. Miniorerna sov i militärtält och resterande i Gilwell-tält. Vi fick som patrull scouter i uppdrag att bygga ett solskydd, som vi använde som regnskydd också. Första gången gick det inte så bra så fick göra om det. När det var klart så hade vi ledigt ett tag så vi spelade kort och lite annat. Sedan åt vi korv med bröd till lunch. Sedan var det lägerbål men det började regna precis innan det han börja, så de flesta stack efter bara 7-8 sånger.Så det var nästan bara Patrullisar från Tornugglan och Uppåkra kvar som höll ett eget lägerbål. När vi kom till vårt vindskydd efter lägerbålet upptäcker vi att vi måste gräva dikenl runt det, samt att vi måste spänna upp det mycket bättre innan vi fick sova. Vi spände upp både de vanliga linorna, och så gjorde vi ett kors av sisalgarn som vi satte under taket för att hålla upp det. Vi fick stor hjälp av David från Uppåkra, som berättade hur vi skullle göra och hjälpte till lite själv. Det var relativt torrt i vindskyddet, så de flesta sov bra.

Fredag

Vi vaknade ungefär vid klockan 4 och var vakna i säkert en ½ - 1 timme innan vi somnade igen. Sedan vaknade vi vid 7-8 tiden och klockan 9 var det frukost. Som vanligt åt vi gröt och mackor. Under fredagsmorgonen fick vi i uppgift att fixa torklinor så vi kunde torka allt som var blött. Dessutom rasade solskyddet och vi fick bygga upp det igen. Miniorer och Juniorer var på gå-dag och vi hängde mest med kompisar i andra kårer. Vi började med lunchen, hajkgryta, vid 12-tiden, sen så åt vi tillsammans med Miniorerna och Juniorerna som hade lunchrast på gå-dagen. Sedan tog halva patrullgänget en tupplur inför Ura-Kaipan medan vi andra hängde med andra kårer, mest Uppåkra och Torn. När alla hade vaknat hade vi ett inför-Ura-Kaipa möte och gick igenom vad vi skulle ha med oss och hur allt skulle packas. Vid 6-tiden packade vi allt gemensamt, och sedan åt vi kycklinggryta med ris vid 7-tiden. Vegetarianerna åt quorngryta. Mitt i maten började det regna och ledare och en del andra tvingades att gå ut och gräva fler och djupare diken. Regnet avtog till sist vid halv 9. Ura-Kaipa började kl. 9.00 och vi fick inte ha med någon egen ledare, utan en annan kårs ledare, utklädd till robot. Roboten hette Benbot-X002. För att ladda upp roboten så var man tvungen att räkna Ura Kaipas yxor och ge honom en till yxa. Vi gjorde en yxa snabbt genom att sätta silvertejp, som ett yxhuvud, på en pinne. Sedan fick vi bara en karta med 8 stationer som vi skulle till . Vi trodde att det skulle vara bemannade stationer och gick förbi 3 stycken innan vi på en plats hittade ett rep. Då kom vår robot på att han hade all information om vad vi skulle göra på stationerna, med hjälp av tre elementorer, som och vi klarade vår första station, som var att knyta en råbandsknop, medan alla i patrullen höll i repet. Vi fick vår första ledtråd som var "Taraxacum". Sedan tvingades vi gå tillbaka till Ura Kaipas hydda, för att ladda upp roboten igen, eftersom han hade träffats av elementorernas ljusstrålar. När vi hade laddat upp honom igen gick vi till en ny kontroll där vi skulle förflytta grytlock med hjälp av en krok i mitten av 8 snören. Efter det fick vi ordet "Huanghe", som betyder Gula Floden på kinesiska, men det kom vi inte på förrän senare. Vi mötte Åsemi efter den stationen och hon berättade att vi skulle gissa på ett lösenord med hjälp av orden. Efter det gjorde vi två stationer till och fick orden "Flavus" [Gul på Latin] och Palaus flagga. Vi visade alla pappret med ledtrådarna, och Per kom på att Huanghe var Gula Floden. Vi gissade på lösenordet gul, och vår robot kryssade i en punkt på vår karta som vi skulle gå till. När vi kom till den stationen, vid 12-tiden, så skulle vi med hjälp av en laserpekare hitta folie-tallrikar som satt på träd och följa dem runt i en bana. Vid folie-tallrikarna fanns det träklossar med hål i, som grovt pekade ut vart vi skulle leta med laserpekaren. På den sista folie-tallriken stod det siffran 9. Denna siffran berättade vi till ledaren på stationen och så gav han oss en kompass riktning. Vi skulle gå 630 meter åt 31°.

Lördag
Agnes märkte ut en punkt på kartan och bestämde hur vi skulle gå. Kenneth sade nämligen att ett hus mitt i en korsning, som också var den snabbaste vägen, var Elementorernas högkvarter och om vi blev tillfångatagna kunde elementorerna hålla oss kvar i 3 timmar. Så vi fick gå tysta ute i skogen, 50-75 meter bort från huset. När vi kom till den ungefärliga platsen vi märkt ut på kartan, såg vi en massa av elementorernas ficklampor, och vi lade oss ner på grusvägen. Vi kom på att det inte var en bra idé, och vi flyttade oss tyst till gräset bredvid. Efter att ha legat i det blöta gräset, och lyssnat på elementorernas prat, fattade vi att det var dit vi skulle. Vi ställde oss upp, och gick dit. Där skulle vi tända eld på en liten brasa. En massa elementorer ställde sig runt oss i en cirkel. När vi, efter en ganska lång tid, fått eld på det blöta träet, med massor av lampolja, så vände sig alla elementorer mot ett träd och lyste på det med sina ficklampor. Där uppe i trädet satt den vikarierande yxan. Det hade tagit oss 1 timme och 40 minuter från att vi gick från laser-stationen tills att vi fick upp eld, men vi hade vunnit, för första gången i Tornugglans historia! Vi gick tillbaka till lägret, vilt sjungande och där blev vi grattade av många från olika kårer. När vi blivit grattade så satt vi ganska många och diskuterade och pratade (mest om Ura-Kaipan) . Vi gick och lade oss och sov vid 3-tiden och vaknade runt 8-9 på morgonen. Det var den vanliga ihopslagningen av lägret och lägeravslutningen. På avslutningen fick vi reda på att vi hade vunnit både Minior- och Juniorpriserna för Gå-dagen också, förutom Ura-Kaipan. Efter avslutningen packade vi klart och sade hejdå till alla och gick till bilarna de skulle åka hem i.

// Daniel och Per